tisdag 17 september 2013

Actions speak louder than words


The way way back är en film som jag länge velat se. Väntade flera månader på att den skulle komma ut. Dagen som jag då äntligen slapp och se den var sjukt bra. Det började med att jag skulle på film med typ. Jag levde i tron att vi skulle gå på en skräckfilm, så var smått orolig. Hatar skräckfilmer, eftersom jag är så otroligt feg. Nåväl, vi kom in till Helsingfors då helt normalt. Vi var till Hese och sedan satt vi även en stund på parkbänken och studerade människor som gick förbi. Det var faktiskt roligt. Älskar att studera människor, anta vart de är på väg och varför. Att se på deras kropps språk när de pratar. Men som sagt var vi då på väg på skräckfilm. Men eftersom det var så hemlighetsfullt så antog jag ändå att det var något lurt med det hela. När vi gick upp till salen så såg jag att 5ans sal visade en helt annan film. En film jag aldrig hört talas om. Nåväl vi gick till våra platser. När filmen sedan började var det den här. Jag hade alltså genomskådat det hela men såg fel på tavlan så jag blev ändå sjukt överraskad. Ingen har någonsin förr ens satt lite tid på att göra något sådant för mig. Kanske det inte var så särskilt stort men måste ändå säga att jag blev glad. :D

Vet inte varför det där kom in i mina tankar. De rusar genom huvudet helt för snabbt! Nåväl imorgon är det studentskrivningar. Tänker göra mitt bästa. Förhoppningsvis räddar jag hörförståelse provet något litet ändå! 

Inga kommentarer: