Everyone just seem to take me for granted

ibland förstår ingen hur det är att vara jag. tror jag nådde mental breakdown gränsen igår. alla ska ha hjälp om samma sak, även om de vet att jag inte delar åsikt på samma sätt(jag lyssnar, jag har inget emot att hjälpa, men vissa saker är bara för mycket). ibland önskar jag att nån skulle sätta sig in i min situation, tänka igenom och faktiskt se det från min synvinkel. bryr mig inte vem som far med vem, men för guds skull, sluta sätta mig i mitten. jag klarar inte det mera!