det var ungefär 1 år sen det hände. hur fan kan något stanna i ens minne så länge? jag vill bara glömma, och ändå kommer jag ihåg det som om det var igår. saknar dig tillika som jag hatar dig. det är hemskt att vara mitt emellan. ingen av de två är ett alternativ. men det var både det värsta och det bästa som någon har gjort mig. en vacker dag kanske jag klarar av att tacka dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar